Davids supertidiga SHL-ranking: Så slutar tabellen 2026/27
SM-guldet är utdelat. Björklöven är tillbaka i SHL. Leksand får börja om i HockeyAllsvenskan.
Och ja – det är egentligen alldeles för tidigt att tippa nästa säsong.
Men det är också precis därför det är så roligt.
Silly season är i full gång, sportcheferna jagar sina sista pusselbitar och supportrarna har redan börjat fundera på om just deras lag är på väg uppåt – eller rakt in i problem.
Jag, David, har gått igenom lagen som de ser ut just nu. Jag har vägt in truppbyggen, tunga tapp, nyförvärv, tränarbyten, målvaktssidor, ekonomi, magkänsla och vilka klubbar som faktiskt känns mest redo inför SHL 2026/27.
Det här är inget facit.
Det här är min första, supertidiga ranking – från plats 14 till plats 1.
14. Timrå
Här börjar jag med det lag jag är mest orolig för.
Timrå tappar Jonathan Dahlén och Emil Pettersson, och jag tycker inte att det går att överdriva hur tungt det är.
Det är två spelare som inte bara gjort poäng, utan också burit väldigt mycket av Timrås offensiva identitet.
När ett lag som redan var nära bottenstriden tappar den typen av spets måste ersättarna träffa rätt direkt.
Mikael Gath är en tränare jag har respekt för, och Timrå kommer säkert att hitta någon väg framåt.
Men just nu har jag svårt att se vilka lag de ska ha bakom sig om de nya offensiva pjäserna inte levererar från start.
Anton Lander blir ännu viktigare, och flera yngre spelare måste ta större ansvar.
Det kan absolut hända att Timrå överraskar mig.
Men i maj känns de som mitt bottenlag.
13. HV71
HV71 börjar om.
Igen.
Det har nästan blivit en egen följetong vid det här laget, och det är egentligen helt otroligt med tanke på klubbens resurser.
HV har pengar, publik, arena, historia och en stark hockeykultur.
Ändå har det blivit tre raka kvalsäsonger.
För mig är det här inte längre en fråga om enskilda namn i truppen. HV71 måste hitta ett spel och en trygghet som håller över tid.
Det måste bli bättre defensivt. Det måste bli jämnare över 60 minuter. Och framför allt måste laget kunna hantera motgångar utan att hela säsongen börjar kännas skakig.
Jag tycker det finns potential till ett lyft.
Samtidigt känns det för tidigt att lita på HV innan de faktiskt visar det på isen.
Därför hamnar de näst sist i min ranking.
12. Linköping
Linköping är ett lag jag har svårt att placera.
Det finns nästan alltid tillräckligt mycket kvalitet i LHC för att man ska vilja tro på mer.
Samtidigt har klubben under många år fastnat i ett mellanläge där man sällan blivit riktigt farlig.
Marcus Högberg ger Linköping en väldigt viktig grund längst bak, och bara det borde räcka för att laget inte ska rasa helt.
Men framför honom finns det flera frågetecken.
Vem ska driva offensiven kväll efter kväll?
Hur snabbt får den nya tränarlösningen ihop helheten?
Och finns det tillräckligt mycket spets för att LHC ska bli mer än ett lag som jagar slutspel runt strecket?
Jag tycker Linköping har högre potential än placering tolv.
Men jag har blivit lurad av LHC-känslan för många gånger.
Just nu får de börja på den nedre halvan.
11. Örebro
Örebro är ett av lagen där jag verkligen kan se två olika scenarier.
Martin Filander kommer in som ny tränare, och det kan bli väldigt spännande.
Han brukar vilja spela en mer offensiv, fartfylld hockey, och med rätt träff kan Örebro bli betydligt roligare att titta på än tidigare.
Samtidigt är jag inte helt säker på balansen.
Robin Salo är en tung förstärkning på backsidan och Filip Larsson kan bli en jätteviktig värvning i målet.
Men helheten känns ändå lite spretig just nu.
Får Örebro offensiven att klicka och målvaktsspelet att hålla toppnivå kan de klättra snabbt.
Men om det blir för öppet, för framtungt och för ojämnt kan de också hamna i en jobbig sits.
Jag landar i att Örebro blir sevärt – men inte tillräckligt stabilt för topp tio.
10. Malmö
Det känns nästan lite taskigt att sätta Malmö så här långt ner.
Redhawks gjorde mycket bra den gångna säsongen och var under långa perioder ett av seriens mest positiva lag.
Tomas Kollar och tränarstaben verkar ha hittat en tydlig väg framåt, och när Malmö spelar på sina styrkor är de riktigt jobbiga att möta.
De är fysiska, smarta och ofta väldigt disciplinerade.
Men SHL 2026/27 ser ut att bli stenhårt.
Tappet av Robin Salo är inte litet, och även om Malmö fyller på med intressanta namn är jag inte säker på att spetsen räcker för att laget ska hålla sig på övre halvan igen.
Samtidigt vill jag vara tydlig: det här är ett lag jag mycket väl kan få äta upp.
Malmö har lurat många tipsare förr.
Men i min supertidiga ranking hamnar de tia.
9. Björklöven
Björklöven är tillbaka i SHL efter 25 år.
Det är fantastiskt för ligan.
Umeå kommer att koka, derbyna mot Skellefteå blir enorma och jag tror att Björklöven kommer in med en energi som många andra lag saknar.
Normalt är det lätt att placera en nykomling längst ner.
Men jag tycker inte Björklöven känns som en vanlig nykomling.
Lucas Wallmark är en enorm signalvärvning. Per Kenttä har resurser att förstärka laget rejält. Och klubben har en offensiv kraft runt sig som kan bära långt, särskilt hemma.
Steget från HockeyAllsvenskan till SHL är förstås stort.
Det kommer krävas mer bredd, mer fart och bättre defensiv än tidigare.
Men jag tror inte Björklöven går upp bara för att försöka överleva.
Jag tror att de kan störa direkt.
Därför sätter jag dem nia – och precis på rätt sida slutspelsstrecket.
8. Djurgården
Djurgården gjorde en stark comebacksäsong i SHL.
Nu kommer den svårare delen: att ta nästa steg.
Första året efter avancemang kan mycket drivas av energi, publiktryck och en känsla av medvind.
År två måste laget bli mer stabilt.
Jag gillar mycket av det Djurgården har på gång.
Magnus Hellberg ger trygghet i målet. Lucas Carlsson är en riktigt tung backvärvning. Lukas Vejdemo stärker centersidan och passar bra in i den typen av lag Djurgården vill vara.
Samtidigt finns det frågetecken.
Unga succéspelare kan försvinna. Marcus Krügers kropp har fått ta mycket stryk. Och Djurgården behöver hitta fler sätt att vinna matcher än att luta sig mot individuell briljans och ett kokande hemmastöd.
Men känslan är ändå positiv.
För mig är Djurgården ett slutspelslag – men inte ett topp sex-lag än.
7. Växjö
Växjö är nästan omöjligt att tippa.
Det är en klubb som kan se halvfärdig ut i maj och ändå stå där i februari med ett lag som fungerar bättre än nästan alla trodde.
Det är väl egentligen det som gör Växjö så imponerande.
Organisationen vet vad den gör.
Björn Hellkvist fick en tydlig effekt senast och Växjö studsade tillbaka starkt efter en svagare säsong året innan.
Men nu ser det ut att bli ganska många förändringar, framför allt på backsidan.
Adam Åhman ger trygghet i målet, men i övrigt handlar mycket om hur snabbt de nya bitarna faller på plats.
Jag vågar aldrig räkna bort Växjö.
Samtidigt tycker jag inte att laget just nu känns lika självklart som topp fyra-kandidat.
Därför får de börja sjua i min ranking.
6. Luleå
Luleå går in i en ny epok.
Thomas ”Bulan” Berglund är borta från tränarposten och Dennis Hall tar över.
Det är en stor förändring för en klubb som länge haft en väldigt tydlig identitet.
Jag tycker det här kan bli riktigt intressant.
Luleå har en stark kärna, mycket erfarenhet och en grund som fortfarande är svår att möta.
Samtidigt har laget behövt få in ny energi, framför allt offensivt.
Om Luleå träffar rätt med sina spetsvärvningar kan de bli betydligt mer obehagliga framåt än senast.
Men jag vill se det först.
Linus Omark lämnar också ett tomrum, både som spelare och personlighet.
Och målvaktssidan blir viktig – särskilt om det skulle börja röra på sig kring Matteus Ward.
Luleå känns som topp sex för mig.
Men inte som en given guldfavorit i maj.
5. Brynäs
Jag tror på Brynäs igen.
Efter den enorma succén som nykomling och finalresan året innan blev förväntningarna nästan orimliga.
När förra säsongen sedan blev mer ojämn upplevdes den nästan som ett misslyckande, trots att Brynäs fortfarande var ett bra lag.
Det säger en del om hur snabbt ribban höjdes i Gävle.
Nu tror jag att Brynäs mår bra av att gå in i en säsong med lite mindre hysteri runt sig.
Det finns fortfarande mycket kvalitet i truppen. Det finns offensiv kraft, en stark publik och en miljö där laget vet att kraven är höga.
Målvaktsspelet behöver bli stabilare och backsidan måste sitta bättre än senast.
Men jag tycker att Brynäs har tillräckligt mycket spets för att vara på övre halvan.
I min ranking blir de femma.
4. Frölunda
Frölunda var ett lag jag verkligen trodde på senast.
Under hösten såg de också ut som ett lag som kunde gå hela vägen.
Sedan tappade de fart.
Efter jul kändes det som att luften gick ur laget, och säsongen slutade inte alls på det sätt många hade förväntat sig.
Just därför blir Frölunda farligt nu.
Robert Ohlsson och hans stab har revansch att jaga, och klubben har fortfarande en grundnivå som är väldigt hög.
Dessutom kan offensiven få ett rejält lyft om de förväntade pusselbitarna faller på plats.
Frölunda behöver däremot hitta en bättre energibalans över hela säsongen.
Det går inte att vara bäst i oktober om man tappar kraft när allt ska avgöras.
Jag tycker Frölunda har kapacitet för topp tre.
Men i mitt första tips hamnar de precis utanför pallen.
3. Skellefteå
Skellefteå är svenska mästare.
Och egentligen finns det inte mycket som talar för att de plötsligt skulle bli ett sämre lag.
Målvaktsparet är starkt. Backsidan är stark. Centersidan är ruskigt bra. Oscar Lindberg har förlängt och ger både spets och ledarskap.
Skellefteå har dessutom en modell som tål förändringar bättre än de flesta.
Så varför sätter jag dem inte etta?
För att det nästan alltid kommer någon form av baksmälla efter ett SM-guld.
Det behöver inte betyda ett ras. Det kan bara handla om några procent mindre desperation i november, några tyngre matcher efter Europaresor, eller att alla motståndare jagar mästarna lite hårdare.
Skellefteå kommer vara med i toppen.
De kan absolut vinna igen.
Men i min supertidiga grundserieranking får de nöja sig med tredjeplatsen.
2. Färjestad
Färjestad är ett fascinerande lag att tippa.
På pappret finns nästan alltid allt.
Resurserna, publiken, traditionen, spetsen och självbilden.
Ändå har kvartsfinalerna blivit ett återkommande problem.
För en klubb som Färjestad är det förstås inte tillräckligt att bara vara bra i grundserien. Men den här rankingen handlar om just grundserien, och där tror jag att Färjestad blir väldigt starkt.
Victor Ejdsell tillbaka i Karlstad känns som en jätteviktig pusselbit.
David Tomasek lämnar ett stort hål, men Färjestad är en av få klubbar i SHL som faktiskt har möjlighet att ersätta riktigt tunga namn.
För mig handlar det inte om kvaliteten.
Den finns.
Frågan är snarare om laget får ut max när matcherna blir som tajtast.
Men över 52 omgångar tror jag Färjestad samlar väldigt många poäng.
Därför sätter jag dem tvåa.
1. Rögle
Min etta är Rögle.
Och det är inte bara för att de nyss spelade final.
Det är för att jag tycker att klubben just nu känns som den mest intressanta kombinationen av hunger, kontinuitet, revanschlust och utvecklingspotential.
Rögle har varit nära flera gånger nu.
Tre finaler på sex år är inget slumpartat. Det säger att klubben har växt till en riktig maktfaktor i svensk hockey.
Dan Tangnes har gett laget fart, tro och ett tydligt mod i spelet.
Nu får han dessutom ännu bättre möjlighet att påverka lagbygget från start.
Det tror jag kan bli väldigt viktigt.
Finalförlusten lär svida, men den kan också bli bränsle.
Rögle vet att de är nära.
De vet att de kan gå långt.
Och jag tror att de kommer gå in i nästa säsong med en enorm revanschlust.
Just nu känns Rögle som mitt bästa tips att vinna grundserien.
Sammanfattning: Rögle i topp – Timrå får slå ur underläge
Det här är min supertidiga ranking, och den kommer säkert att behöva justeras flera gånger innan pucken släpps.
En målvaktsvärvning kan förändra allt.
Ett NHL-tapp kan sänka ett topplag.
En hemvändare kan lyfta en hel klubb.
Och något lag kommer garanterat att överraska.
Men just nu tycker jag att SHL 2026/27 känns uppdelad i ganska tydliga skikt.
Rögle, Färjestad, Skellefteå och Frölunda är mina fyra starkaste lag på förhand.
Brynäs, Luleå och Växjö känns som lag som bör vara på övre halvan, men där det finns olika typer av frågetecken.
Djurgården, Björklöven och Malmö känns som lag som kan slåss om slutspel.
Örebro och Linköping är svårbedömda.
HV71 måste bevisa att omstarten faktiskt är på riktigt.
Och Timrå?
De kan absolut motbevisa mig.
Men i maj är det laget jag är mest orolig för.
