Bakom kulisserna i Rögle – så skyddas spelarna från skador

När Rögle kliver ut på isen handlar mycket av uppmärksamheten om mål, poäng och resultat. Men bakom omklädningsrummets stängda dörrar pågår samtidigt ett omfattande arbete som få supportrar får någon större inblick i. Där mäts spelarnas belastning i realtid, varje skada registreras in i detalj och dyr utrustning används för att försöka kapa dagar från skadeperioderna.

Helsingborgs Dagblad har fått följa arbetet bakom kulisserna i Catena Arena och träffa flera av personerna som har till uppgift att hålla Rögles spelare friska genom en lång säsong. Det blir extra viktigt nu när CHL innebär fler matcher, fler resor och färre träningsdagar.

En av nyckelpersonerna är fysioterapeuten Christopher Alvengrip, som är inne på sin tionde säsong i klubben. Tillsammans med Sven Thomsson arbetar han tätt inpå spelarna före, under och efter träningar och matcher.

I behandlingsrummet intill omklädningsrummet finns britsar, maskiner och utrustning som används både när en spelare redan är skadad och i förebyggande syfte.

Men trots att fysteamet har stor insyn i spelarnas hälsa är Rögle restriktivt med vilken information som lämnas ut.

– För mig är det snarare så att det är mitt jobb att skydda spelarna, säger Alvengrip.

Han pekar bland annat på risken med att berätta exakt var en spelare har ont under en slutspelsserie.

– Om vi säger att någon skadat höger fot i en matchserie i bäst av sju kommer motståndarna gå efter höger fot. Någonstans handlar det om spelarnas integritet också.

Maskinen kostade nästan 200 000 kronor

En del av arbetet sker med betydligt mer avancerade verktyg än en traditionell massagebänk.

I behandlingsrummet står bland annat en djupgående laser som används i både behandlande och läkande syfte.

Rögle köpte in utrustningen efter klubbens CHL-framgångar och prislappen var rejäl.

– 199 papp. Vi var först ut med den i SHL, säger Thomsson.

Tanken är att lasern ska kunna påverka processerna i kroppens celler och hjälpa till vid exempelvis inflammationer.

Enligt Thomsson kan behandlingen i vissa fall bidra till att kapa dagar från läkningstiden.

Men den stora utvecklingen handlar inte bara om själva behandlingen.

Rögle försöker också samla så mycket information som möjligt för att upptäcka problem innan de hinner bli skador.

Klubben har tillsammans med resten av SHL tillgång till ett omfattande journalsystem där spelarnas skadehistorik registreras.

Varje skada loggas med omkring 30 olika parametrar, exempelvis när under matchen skadan inträffade, var på isen spelaren befann sig och hur situationen såg ut.

Det gör att Rögle kan analysera mönster över tid och anpassa träningen om vissa problem återkommer.

När Joel Kellman värvades från Färjestad kunde Rögle exempelvis ta del av hans tidigare skadehistorik i SHL efter att övergången genomförts.

Nya apparaten ska hitta problemen innan de uppstår

Inför den här säsongen har Rögle dessutom investerat i ännu ett verktyg.

Apparaten heter Forceframe och används framför allt för att mäta styrka i ljumskar och höfter.

Alla spelare ska få individuella normalvärden när de är friska och fullt tränade.

Därefter kan fysstaben kontrollera värdena under säsongen och upptäcka om någon börjar avvika.

Alvengrip använder ett enkelt exempel.

Om en spelare normalt ligger på 500 newton i styrka men plötsligt mäts till 400 kan det vara en varningssignal.

Då kan Rögle minska belastningen eller låta spelaren stå över delar av träningen innan ett större problem uppstår.

Samma data kan också användas under rehabiliteringen för att avgöra hur nära en spelare är sin normala nivå och om höger och vänster sida är tillräckligt jämna.

För Oskar Jellvik, som haft flera skadeproblem under de senaste säsongerna, innebär tekniken att Rögle kan följa utvecklingen på ett betydligt mer objektivt sätt.

– Tidigare fick vi snarare försöka simulera och uppskatta hur nära någon var sitt max efter en rehabperiod. Nu får vi det objektivt i stället – för oss är det en sjukt bra grej, säger Alvengrip.

Klubben använder dessutom vertikalhopp som ytterligare kontroll.

Om resultaten plötsligt sjunker kan det vara ett tecken på att spelaren tappat explosivitet eller haft för hög träningsbelastning.

På så sätt försöker Rögle fånga problemen innan de syns ute på isen.

Följer spelarnas puls i realtid

Arbetet fortsätter även när själva träningen börjar.

Under varje ispass sitter representanter från fysstaben på läktaren med en Ipad framför sig.

Där kan de följa spelarnas puls i realtid.

Under utrustningen bär spelarna pulsband med accelerometrar som mäter hur hårt kroppen belastas under både träningar och matcher. Rögle använder systemet för andra säsongen i rad.

Direkt efter avslutad aktivitet skapas rapporter för hela truppen.

Om en spelare exempelvis fått begränsad istid i en match kan han skickas till träningscykeln efter slutsignalen för att komma upp i rätt belastning.

Det motsatta gäller också.

Har en spelare belastats extremt hårt kan nästa dags träning anpassas.

Förra säsongen noterades exempelvis en match där Arvid Holm låg över 80 procent av sin maxpuls under sammanlagt två timmar.

I ett sådant läge kan fysstaben rekommendera att målvakten tar det lugnare dagen efter.

Rapporterna skickas även direkt till spelarna.

Vissa studerar siffrorna noggrant.

Andra verkar betydligt mindre intresserade.

– Vissa nördar ner sig rejält – andra har nog aldrig öppnat dem, säger Thomsson.

Tangnes ville förstärka organisationen

Dan Tangnes har dessutom velat utveckla området sedan han återvände till Rögle.

Efter sina sju säsonger i schweiziska Zug kom han tillbaka från en miljö med betydligt större resurser och ett omfattande vetenskaps- och sportcentrum.

Tangnes vill inte jämföra klubbarna rakt av, men upplevde att Rögle hade möjlighet att förbättra sin organisation.

Klubben har därför lagt mer resurser på fys- och medicinsidan.

En ytterligare fystränare har anställts, vilket gör att Erik Olsson kan lägga mer tid på det individuella arbetet med herrlaget.

Även damlaget har fått en egen fysioterapeut.

Tekniken och all statistik är däremot bara en del av jobbet.

Minst lika viktigt är relationen mellan spelarna och personerna som möter dem när kroppen inte fungerar.

Filip Johansson beskriver Alvengrip som betydligt mer än bara en fysioterapeut.

– Han är grymt bra på alla sätt och vis. Det är inte bara kroppsligt, utan han hjälper till med massor av smågrejer. Han har bra koll på livet och kan mycket om väldigt mycket. Jag skulle säga att ”Stoffe” är min livscoach.

Alvengrip själv beskriver det som avgörande att spelarna känner förtroende för honom när något går fel.

– Jag försöker göra allt för spelarna. Jag lägger aldrig någon prestige i om det är jag, Sven eller någon av läkarna som hjälper dem. Det handlar om att ge dem allt de behöver och lite till.

Bakom Rögles matcher finns därmed en verksamhet som sällan syns utåt.

Maskiner för hundratusentals kronor, detaljerade journaler och mätvärden från varje ispass är en del av arbetet.

Men i slutändan handlar uppdraget om något betydligt enklare: att hålla spelarna ute på isen så mycket som möjligt – och hjälpa dem tillbaka så snabbt och säkert som möjligt när kroppen säger ifrån.